Tänk att ni tittar er i spegeln och inte riktigt känner igen personen som tittar tillbaka på er, rätt skrämmande eller hur?! Jag förstår ju att det är jag som är där i spegeln men inte hur fasen jag kunde låta det gå så långt att jag inte riktigt känner att det är jag som är min egen spegelbild. Det känns som om det är någon annan som står där och tittar på mig. Jag känner mig hämmad i min egen kropp och jag vill bli fri. Jag vill se mig själv i spegeln och se mig, Annica. Jag har bestämt mig för att det nu är sista gången som jag tar tag i min vikt, min övervikt.
Så vad är då min plan?! Planen är att gå på pass på gymmet som jag tycker är roliga och när det kommer till maten så kommer jag att äta allt men inte alltid och i begränsad mängd. Dessutom kommer jag att gå många promenader. Jag har redan kommit en bit på väg neråt och det känns underbart. Byxorna som jag innan jul inte kunde knäppa alla knapparna på går nu prima att knäppa och faktiskt så drar jag lite i dem för att det känns som om de kasar.
I sidofältet här på bloggen kan ni följa min väg neråt, för det är bara åt det hållet jag ska. Jag är motiverad till tusen!! Förra veckan var jag på ett skivstångspass och ikväll ska jag skaka rumpan på ett danspass följt av morgondagen som bjuder på ett förhoppningsvis härligt spinningpass. Nervös för att gå till gymmet ikväll, jajemänsan det kan ni lita på MEN jag kommer vara där och jag kommer att "dance my ass off".
Jag kan, jag vill, jag vågar!



